Emser

Finns inga ord för det jag känner just nu... Min mormor gick bort idag. En mormor som jag spänderat många sommarar, vintrar och lov hos. En mormor jag älskat och stått nära och idag på förmiddagen orkade hon inte kämpa längre. Hon har varit sjuk länge, massor av olika sjukdomar på en gång, bland annat kol. läkarna tror att kolen gjorde att hjärtat inte orkade längre. Hemtjänsten hittade henne i sängen och det fanns bevis på att hon varit uppe på morgonen och sen gått och lagt sig igen. Igår hade hon varit väldigt pigg och glad och jag antar att det är bra, att hon fick leva sina sista timmar lycklig. eller jag hoppas hon var lycklig!

 

Det var jobbigt att se min mormor tina bort som hon gjort. Hon åt inte och blev bara sjukare och sjukare. Lättare alzheimer's på det gjorde allt hemskt. Kände inte igen henne när vi va där på påsk och det var obehagligt! Men jag är glad att vi åkte dit så jag hann träffa henne en sista gång! 

 

Saken är den att jag vet inte var jag känner... Jag är ledsen men jag gråter inte, jag är inte arg och jag reagerade knappt när mamma berättade det för mig när jag var i skolan idag... Är det fel på mig? Borde jag inte ligga i gråt hela dagen, behövt åkt hem från skolan, ställt in 01 träningen och allt annat? Nej jag har fortsatt som vanligt och haft en glad stund med mina 01:or.

 

Jag skäms över att jag inte är ledsen! Kan ju inte tvinga fram tårarna och jag vill vara ledsen för det som hänt men känner mig bara tom, vill bara leva på... Vad är det för fel på mig???

 

Jag tror inte på Gud egentligen, men snälla, hjälp mig någon för jag vill ju vara ledsen!